Vi har nu rapporterat färdigt från moderaternas konvent. Oklart vad vi har vunnit, oklart vad dom har vunnit.
Vill du läsa historien från början? Scrolla längst ned på sidan.
Det har varit två fina dagar. När man så packar ihop datorn och börjar titta över nöjen igen märker jag dock att uTorrent har varit på hela tiden. Under tiden vi varit här har sonika de senaste avsnitten av The Daily Show, Colbert Report, 30 rock och The Office ramlat ned, samt lite spel (har precis fått nytt grafikkort). När jag tittar på Björns dator har han fått Monkey Dust (rekommenderas starkt) , Wonder Showzen, Yes Man och... Madagaskar 2, som Björn ska förnöja sig med imorgon söndag med de andra vännerna på fritids.
Det Sovande Folket är förstås alltid på share.
Det sköna är ju dock att i Moderaternas nya Sverige är det ju inte vår skuld, utan Moderaterna som står för "brottet" då de har ip-adressen för tillfället. Tack IPRED.
...sockernivån sjunker, och helt plötsligt är vi på Politikerbloggens nivå.
Det är så jävla mycket män här. Man skulle kunna tro att man är hos piratpartiet om det inte hade varit för att ingen LANar.
Han håller inte med idiotierna från DN debatt i morse. När han får frågan varför då moderaterna var emot maxtaxa över huvud taget från början så svarar han: "Ah fast nu har vi ändrat oss", fast på ett finare sätt.
Reinfeldts avslutnigstal innehöll 18 floskler av de 25 vi gissat på. Det starka kortet "sedelpress" nämndes märkligt nog inte.
Och så fann jag den! Debatten om "välfärdens insida", Moderaternas nya, möjliga buzzword, på ett seminarie på förmiddagen.
Vi sitter på ett trångt utrymme, men som egentligen är en del av en enorm lokal, avgränsad av skärmar. Det finns ytterligare en avskärmning i närheten, där ljudsystemet fungerar mycket bättre och ofta dränker talarna, som är en arbetsgrupp som skulle undersöka kvalitén i välfärden.
Men den här gruppen är kastrerad. Det var gruppen som föreslog 8 timmar max på förskolan för barn - ett förslag som fick stark kritik för att vara detaljstyrning, men extrem kritik för att det helt enkelt inte tog in att det måste sägas att det är högst vanligt att föräldrar arbetar just 8 timmar.
Därför ligger fokus på att ursäkta sig. Och att säga att man inte vill ha "några pekpinnar".
Bilden som jag byggt om välfärdens insida som ett mjukt och mysigt kuddrum suddas ut. Kanske är det 8-timmarsfadäsen som spökar - men ingen vågar egentligen säga något mer. När man för fram att ungdomshem är bättre än familjehem får de stark banning av en kommunalpolitiker i publiken som säger tvärtom. Och ja, jovisst, så kan det ju också vara.
Vi möter moderaternas blyga avbytarbänk.
Mats Green (M) mumlar om att man har behövt återkommunalisera vissa skolor. Lösningen är att försöka införa skolranking, trots att den tagits bort på alla platser den införs på grund av massiva protester måste man försöka mera. Annars kan man ju inte säga så mycket, man får ju inte ha några pekpinnar.
Jan R Andersson (M) för fram att det är klurigt det där med ekonomisk styrning. Det går ofta väldigt snett. Men lösningen är att försöka komma på andra ekonomiska incitament. Annars blir det ju detaljstyrning. Han överröstas av en applåd från det andra seminariet. Men här blir det inga applåder. Och inga pekpinnar.
Inger Koch (M) värmer sin plats på avbytarbänken genom att vara ordförande i Moderata Seniorer, och talar tyvärr inte om hur den platsen känns med döden ständigt närvarande, utan om hur äldre ska få det bättre. Hon tycks verkligen ha genuin empati för alla, även de som inte kan njuta av "valfriheten", men för att förbättra för dem krävs resurser, genom skatt. Och det kan ju inte krävas. Det blir ju som om man skulle peka, med en pinne.
Men det finns en rapport vid deras monter, om man vill läsa...
Våra läsare utgörs huvudsakligen av pressekreterarna, och pressekreterarnas arbete utgörs huvudsakligen av att läsa den här bloggen. På så sätt finner vi varandra. Och behöver varandra.
När Reinfeldt började sitt tal med ankedoter blev vi rädda för att vi skulle få en trög spelomgång, men sen började rassla till. Vinnande raden blev: "Ett öppet Europa", "Samarbete över gränserna", "Utanförskap", "Kunskapsnivå", "Europa är nära".
Ett mantra under den här kongressen, så fort man har kommit in på arbetslöshetskrisen, är att försöka säkra att man inte har någon skuld i ekonomins kallsup.
Det både Littorin och Reinfeldt har upprepat är meningen "90% av världens ekonomier är i tillbakagång". Att det är konstigt att hänvisa till absoluta tal tycks det inte reflekterats över.
Alltså: Med en sådan räkning är Luxemburg en ekonomi och Kina en ekonomi. Om det går dåligt för Luxemburg och bra för Kina går det alltså dåligt för 50% av ekonomierna. Men men. Något behövs för att kunna få fram: "Itz is not our faultz. Plz donts blejm us plz".
Uppsnappat från arbetsmarknadsministern:
"Sveriges ekonomi växer"
Tolgfors drar en vits om att kandidaten Anna Ibrisagic brukade skolka från riksdagen för att äta chokladpraliner, samt att det är omöjligt att hon kommer sluta äta kakor. Salen skrattar gott.
...och nu kom en vits till. "Och du bjöd dem på kakor också?" Hö hö.
Tolgfors är moderatorassistent. Är han alltså endast ett litet snäpp över en karismatisk kommunalpolitiker i den moderata hierarkin?
Nolltolerans mot droger utlovas av Hans Wallmark. Det har ju alltid funkat.
Tolgfors förklarar att Hökmark befriade Baltikum. Wow.
Huvudmoderatorn lyfter frågan om arbetslöshet. Susanna Haby pratar om annat. Av förståelig anledning, som vanligt. Arbetslöshet har varit lika populärt att tala om som egna erfarenheter av könssjukdomar under konferensen.
Vi har lovat att understryka att Gunnar Hökmark tycker det här är världsomvandlande. Det här inlägget är alltså skrivet på direkt order.
Hökmarks nya teori i internationell handel: Export förutsätter att man har import. Import förutsätter därför också att man har import.
Det här ska spridas i Bryssel!
- En kommunalpolitiker försöker få tillbaka sin beslagtagna pennkniv. Vakterna lovar honom den vid dagens slut - här tas inga risker; kommunalråden måste avväpnas om de ska komma nära Reinfeldt.
- Bildt försöker komma in utan bricka. Skrockar förnöjt över det faktum att någon ens tänkt tanken att han ska behöva ha bricka på sig.
- En mufare säger att han minglade med mig igår. Vi kommer fram till att han pratat med någon annan, som han trodde var jag. Han berättar att de inte får betalt för sitt arbete - jag kallas "sossig" och "fackanhängare" av hans kompis för att jag tycker man ska få betalt för arbete.
Moderat affisch anno 2006
Moderat affisch anno 2009 (konjunkturanpassad)Efter gårdagens pressmingel har vi plötsligt förstått att Moderaterna har rätt. När jag över morgonkaffet beskådade dagens högeridéproposition, aka DN Debatt, fann jag att kommunalpolitikerna från Stockholms förslag om dyrare förskola är jättebra.
- Dels flyttas mer kostnader över från den generella skattesedeln som tär på alla entrepenörer till samhällets fat cats - småbarnsfamiljerna.
- Dels ger en ökad kostnad ett incitament för en förälder att vara hemma med barnen istället, vilket all empiri visar är en majoritet kvinnor, så vi slipper ha en massa kvinnor som ränner runt på arbetsplatserna och orsakar arbetslöshet.
Det är som att vakna upp till en helt ny värld.
* Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) blandar friskt mellan olika sätt att räkna arbetslöshet så att den kan vara låg när det passar och skyhög när den passar. Arbetslösheten i Sverige ligger på någonstans mellan fem och drygt trettio procent.
Bloggen ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men för bövelen, men nu går det att kommentera!
Vi märkte precis att det inte har gått att kommentera under dagen. Som de service-vänliga människor vi är har vi alltså valt att stänga av kommentarfunktionen istället för att laga den (som skulle ta tid) - men vill man förolämpa, raljera eller bara prata är det bara att dra iväg ett mail till anders.utbult@gmail.com eller bjorn.friden@gmail.com.
Uppsnappat på dagens sista seminarie:
Konferensrummet är en uppenbar spillra från 70-talet. Sätena är ljusgröna och såpass nedsuttna att man sjunker ner tills det känns att man sitter på golvet.
Redan i början drar moderatorn en tydlig gräns; inga långa utläggningar om situationen hemma. De hinner inte lyssna. Christina Husmark Persson håller låda om att det är viktigt att understryka att det inte är läkare utan Försäkringskassan som ska avgöra om någon är sjuk, samtidigt som Angeles Bermudez-Svanqvist sitter med uppdragna axlar och blänger ut i rymden.
Förväntar hon sig dumma frågor? Personligen kan jag komma på många. De ligger på en skala från tvetydigt underfundig till uppenbart dryga. Finns det ytterligare planer på att spara pengar genom att införa lagstadgad nepotism på Arbetsförmedlingen? Att du fick 800 000 för att inte arbeta en enda dag – går inte det stick i stäv med arbetslinjen? Och så vidare.
Husmark Persson fortsätter. Återigen är det dags att försvara varför man för exakt samma politik före och efter arbetslöshetskrisen.
Littorin snackar John Maynard Keynes! ”In the long run were all dead" sa han aknyter Littorin och har ett eget uttryck: "In the short run were all alive - det vi gör på kort sikt måste också fungera på lång sikt." Jag fattar verkligen ingenting av hans resonemang, men publiken ler plikttroget.
Littorin vill må bra, går tillbaka till 2006: ”Vi kan inte ha var femte svensk i arbetsför ålder som står utanför” --- det är väl de siffror vi har idag?
”Trots att jag gick i skola på 70-talet så lärde jag mig räkna till slut” – tro på dig själv Littorin! Du har också en imaginär kandidatexamen och en imaginär masterexamen!
Batteriet tar slut i micken! Sven Ottos föredrag mynnar ut i en clowntillställning. "Hallu? Hallu?" Säger han gång på gång. "Hallu? Hallu? Nej? Hallu? Hallu?" Till slut fixar en kvinna micken. "Hallu? Hallu? Tjoho!" Min inre bild av Littorin som en nallebjörn i Per Schlingmanns knä förstärks.
Höjde premierna, sänkte ersättningen, snabbare avtrappning, försvårade inträdet ”det var ju lite livat om det, men det var högst nödvändigt”.
Littorin ”tror att han struntar i” powerpointpresentationen. Vilken Moderat vill se diagram i dessa tider?
Beskriver arbetande som ”vi” – "mindre produktiva än vi andra". Och alla närvarande har ju troligtvis jobb. Så skönt. Passar även på att kalla förtidspensionerade ”gamla griniga gubbar” – de ”svaga”. Mysstämning i lokalen.
Angeles Bermudez-Svanqvist går upp. Det Littorin ser som hotet – allt fler pensioneras – ser hon ganska naturligt som göttigt. Hon är en duktig talare. Hon motiverar. Kanske är det för att hon är den första icke-uttalade moderat (det är i alla fall inte hennes roll nu) som jag sett idag. När hon nämner 650 ny anställningar som behövs inom Arbetsförmedlingen 2010 ser hon bedjande på Sven Otto Littorin, som stirrar ner i bordet.
Ordet ”AMS-trams” kommer igen! Jobbar Littorin in ett ord mot sig själv? En anti-Schlingmann?
När Adriana Lender talar sjukförsäkringar börjar Sven Otto Littorin smsa. Man kan höra när han skickar iväg smsen, då det blir rundgång i mikrofonen. Han kör en erfaren sms-stil; håller mobilen i ramen med vänsterhanden och jobbar frenetiskt med högertummen. Nu skickar han ett sms till. Vi hör det.
Hos socialdemokraterna finns i bloggrummen kaffe och defekta sega gubbar.
Jag måste till Örebro innan deadline för pressregistreringen.
Vi är någonstans mellan Baker, Barstow och Berdoo.
På väg mot Örebro. Jag har fått se prov på det nya marknadsbaserade bokningssystemet på SJ.
Jag antar att denna text är utformad innan arbetslöshetskrisen drog igång på allvar:
3:10 Från utanförskap tillbaka till arbetslivet
Under många år ökade antalet sjukskrivningar och antalet sjukpensionärer blev allt fler. Begrepp som utbrändhet och utanförskap blev en del av den politiska debatten. I dag har utvecklingen vänt. Hur har man utformat en politik som bryter med utanförskap och segregation?
Moderator:
Kommunalråd Malin Petersson, Kalmar
Medverkande:
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, Svalöv
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, Lidingö
Generaldirektör Adriana Lender, socialdepartementet, utredningen för översyn av aktivitetsersättningen
(fd Försäkringskassan), Stockholm
Generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist, Arbetsförmedlingen, Stockholm
Sven Otto pratar. Hans förkylda och lite brummiga röst får fylla rummet efter att Schlingmann introducerat honom. Man ska försöka "minska trycket på sysselsättningsproblemen". Han vill protestera starkt mot att man kallar hans/moderaternas politik/icke-politik som "AMS-trams".
Han drog den gamla raddan om att Sverige har mest expansiv finanspolitik, jag frågade honom om att OECD-siffrorna som enligt regeringens uträkning skulle säga detta är snart 7 år gamla, och han kontrade med att det finns en rapport från EU-kommissionen som säger samma sak. Försöker alltså gräva fram den nu.
I övrigt inga frågor. Journalister ska ju inte ifrågasätta. Det får man lämna till Ekots lördagsintervju.
Hade jag haft tid hade jag photoshopat in två nallebjörnöron till Sven Otto.
Observera att affischen "Visst är det roligt att betala skatt" är så kallat "ironisk". De tycker inte alls om att betala skatt. De tycker det är jättehemskt.
Till vänster: Moderata seniorer med uttryckta A4-or varför de behövs.
Till höger: Moderaternas "Historiehörnan" - läs om kampen mot den allmänna rösträtten!
Vad fan är "välfärdens insida"? Jag börjar misströsta. Undrar om jag hört fel. I det tal som nu lagts upp på nätet finns inte begreppet med. Däremot nämns ordet ansvar 22 gånger.
Det finns 14 alternativ för eftermiddagsseminarie, men jag funderar på att titta runt lite istället för att sitta inklämd bland kommunalråd i någon liten skrubb.
Saker man skulle kunna göra är:
- Försöka finna ungmoderaternas mest kreativa backslick
- Se hur många mediastrateger med rakat huvud och "fräscha" bågar man kan få på ett och samma kort. Jag spekulerar i tvåsiffrigt antal.
- Försök hitta en invandrare. I kid you not. Det är kritvitt här.
Vi får se vad det blir.
Jag tycker verkligen om att vi har en justitieminister som säger "bovar" och "skurkar". Jag funderar nästan på att ställa en fråga om IPRED för att se om hon säger "pirjater".
En liten bild som understryker att Beatrice Ask är en tvärfot hög. Det vore bättre om borden vore ställningsbara, så inte det ser ut som hon försöker klättra upp på bordet som Schlingmann tidigare hade i naveln.
Presskonferensen med tillhörande PM är dock ganska teknokratisk. En utredning ska vara klar sista december 2010 om hur svensk polis ska kunna samarbeta med utländsk.
Som svar på en fråga svarade dock Ask att "är det något jag lärt mig så är det att brottslighet är så konstigt att jag inte ska försöka hitta på ett exempel". Skulle jag varit Ask, som inte läst en poäng juridik, skulle jag hålla fokus borta på vad man lärt eller inte lärt sig.
En trevlig ungmoderat bredvid mig frågar om jag har det kul på konferensen än så länge. Om jag får många kramar och så... Tidigare avbröts SSUs demonstrationer utanför med att några MUFare går ut och snackade lite skit med dom. Det är trevlig stämning. Jag kommer nog inte få spö. Fast vi får se ikväll om vi minglar med lite druckna, skånska kommunalråd.
Niklas Wykman. Jag säger bara Niklas Wykman. Efter att ha suttit och lyssnat på Schlingmann alldeles för länge i pressrummet fick jag irra genom det här komplexets korridorer och hittade till slut fram till rummet "Näbben", där seminariet "Unga i offentlig sektor" skulle få plats. Jag smög in på bakersta raden.
Och i rummet dånar Wykman. Säga vad man vill om den mannen, men hans röst har en sådan kapacitet att han troligtvis måste vända ansiktet ned i kudden för att inte ge partners tinnitus under pillow-talk.
Till min bedrövelse tycks dock vår kritik ha gått fram. Ingen av de som producerade slutrapporten och "utredde" frågan fick vara med i panelen - istället har Wykman tagit några unga slickade män med egna företag. De sex personerna i arbetsgruppen, inklusive dess ordförande, får ställa frågor från publiken. Fokus är också helt annat - borta är slutrapportens underbara och totalt självmotsägande förslag som troligtvis skulle lyckas kvadda både lärarlinjen och sjuksköterskeutbildningen på några få år, och ersatta med en diskussion om lagen om offentlig upphandling som inte ens nämns i rapporten.
När jag frågar Wykman om de göttigaste delarna i rapporten - tillexempel om att man samtidigt ska försöka höja svårigheten på lärarlinjen för att göra den mer attraktiv, samtidigt som det ska bli mycket lättare att bli lärare på enklare sätt genom att bara komplettera med pedagogikkurser - så märker jag att den höga röststyrkan är väldigt användbar när det kommer till att prata om ingenting och upprepa sig: så länge man talar högt och säkert så låter det bra... tills man börjar skriva ner vad karln säger.
I slutordet tar han upp att titlar som undersköterska måste bort för att de inte är "rock n' roll" - och ställer den retoriska frågan: "Hur kan man vara "obehörig" om man är populär bland sina elever?" - som förstås tas emot tacksamt för de lärare som funnit nyttan och värdet av att inte fokusera så hårt på det där med "utbildning".
Vissa dokument är historiska. Magna Carta, Gustav Vasas bibel, första Spindelmannen i all ära, men för min och Björns relation är MUFs slutrapport från arbetsgruppen som skulle studera "Unga i offentlig sektor" totalt dominerande.
Det var över citat som "Vi i Moderata Ungdomsförbundet är av åsikten att marknaden löser alla problem" (sid. 27) och "Det finns nämligen inget som heter obekväma arbetstider, för vissa är de nämligen bekväma!" (sid. 32) som vi lärde känna varandra, och det var någonstans i den tysta överenskommelsen att man inte får håna personer för att de stavar och "ock" (öppet) som tanken om samarbete slöts någon gång på senhösten 2008.
Resultatet blev i alla fall det här från mig, och dessa två glädjefyllda publikationer från Björn.
Björn kommer i eftermiddag, och det är han som har videokameran. Hade han varit här nu hade vi kunnat filma Schlingy när han försöker plantera citaten vi ska få ut från hans tal; att moderaterna inte får misslyckas. Det är lite ord om "generation" och "framtid" osv, men det är det vi ska förmedla i alla fall. Ansvar, framtid, generation, framtid, ansvar.
Sven Otto ska prata sysselsättning i eftermiddag. Det ska bli intressant.
Pressrummets dignande matbord ökar på bakfyllan.
Schlingmann på scen! Jag lämnade kameran i pressrummet, men det borde iaf komma upp filmmaterial någonstans, då 5-6 stycken kameror följer varje minimimalistisk handrörelse. Troligtvis i väntan på utspelet som det väntas på. Som är körsbäret i cocktailburken.
”Välfärdens insida” presenteras. Inte ett utvecklat begrepp än, men nu är det där ute. Är ”välfärdens kärna” redan övergivet?
Valet 2010 kommer präglas av ”ansvar” och ”framtid”. Schlingy råkar kalla regeringsalternativ "regeringsalternatajv". Det brukar bli sådär när man använder ett ord tills det tappar sin mening.
”Den borgerliga generation folkvalda som inte får misslyckas” – citatet som ska komma med i pressen imorgon.
”Sverige är ett fantastiskt land”
- Sverige klarar sig av sig själv. Vad skönt.
”Ska vi hålla i statsfinanserna eller göra av mer pengar än vad vi har?” – Det kallas att låna pengar. Folk gör det. USA lånar. EU lånar. Sverige hånar.
"Vi har framför oss kommunikativa utmaningar" läs Vi måste få det att framstå som vi gör något, fast vi inte gör det.
"Anders Borg sa till dagens industri att i kristider måste man lägga undan ideologin - jag tycker vår ideologi räcker ganska långt!" läs Se! Vi följer Friedman även när alla andra håller på Keynes. Drömmen har slagit in!
Efter en lång utläggning om det pissiga ekonomiska läget så ska det peppas igen. Vad tar man till då? Sosse-bashing!
”...de bittra socialdemokraterna som finns både här och där” ”ett fall från min hemkommun i Skara” ”hon är ibland värre än Mona!” ”Det är nästan synd om dom”.
Charlotte Nordström försöker få igång publiken.
Jag har bytt plats. Jag är omringad av moderater. Mellan 17-1800 stycken. De följde mig redan från tåget, många mumlande in i hands-free, rödljusplankande, strömmande in mot kongresshallskolossen, förbi de skrikande SSUarna, förbi gorillorna med metalldetektorer och röntgen (”Vi är ju regeringsparti nu!” står det i pressutskicket) – och den enda fredade zonen är egentligen pressrummet.
Det hela är en mycket större apparat än vad jag väntat mig. Orden ”kommun” och ”rikskonferens” andas för mig svettiga ostmackor, en surrande overheadapparat, flackande ljusrör och blek, småstadsfetma i illa sittande jeans. Det sistnämnda finns förvisso här också, men det utsvällande kommunalfullmäktigesammanträdesförfallet är kompletterat med fula märkesglasögon och smörgåsbord; som vore de putsade med den plastliknande lösningen som används i kokböcker.
Charlotte Nordström från Skara snackar. Jag sitter i mitten av kongressalen med ryggen mot väggen. Tyvärr har jag svårt att börja formulera mig då en kommunalpolitiker från Jönköping läser över min axel. Ja du ja. Jag skriver om att du läser det här. Det är ofint att läsa på andras datorer.
Med en god marginal på dryga halvminuten kom jag till bussen. Våren var hånande oskuldsfull och ren utanför, solen spydde konstant in genom fönstret. Jag börjar befara att sömnbristen och bakfyllan kommer tära på min förmåga att producera text och lämna efter sig ett spår av schletna stavelser och dravel.
1 ex Gustaf A. Eriksson Under tropiksol: I kontakt med kannibaler
tryckt 1946 av Örebro Missionsförenings Förlag.
Tre timmar underbar jävla sömn blev det.
Klockan är 01.09. 06.45 går bussen till Enköping, som sen för mig vidare med tåget till Örebro.
Packat är:
1 ex Håkan Strömberg Tryckfrihetsrätt och annan yttrandefrihetsrätt
1 ex Hunter S. Thompson Fear and loathing: On the campaign trail '72
1 ex Nikanor Teratologen Äldreomsorgen i Övre Kågedalen
1 ex Boris Pasternak Doctor Zhivago
1 ex Moderata ungdomsförbundet Slutrapport: Unga i offentlig sektor
2 skjortor, 1 väst (stil: Borgerlig), övriga kläder.
2 stycken datorer (bärbara).
1 stycke fickminne.
1 digitalkamera.
1 glatt humör... eller inte. Jag kommer fördöma världen, som förde mig hit, när jag vaknar, och Björn, för att han gick med på den här idéen, därefter.
Finns det något sånär mobilt bredband på buss eller tåg så publicerar jag under resan, annars blir nästa rapport ca 9.00 imorgon, från mörkrets hjärta.
"Hej alla! Imorgon är det dags för moderaternas kommunala rikskonferens. Dörrarna på Conventum öppnar 7.30. Konferensen startar 9.30. 9.45 talar Per Schlingmann. Efter talet finns han tillgänglig för från i pressrummet. 12.45 har Beatrice Ask pressträff om ett nytt förslag. 19.00 är det pressdrink tillsammans med ledande moderata företrädare i pressrummet. Välkommna!"
Är den här resan nödvändig? Gör egentligen Alliansfritt Sverige något som är nödvändigt, över huvud taget? Sett i det vanliga, existentialistiska, vad-gör-det-om-hundra-år-synvinkeln så är svaret självklart nej. Vi borde kanske låta Fredrik!-Fredrik!-Fredrik! mynna ut bland bergstoppar och dalar. Han leder ju trots allt det nya arbetarpartiet. Som förstår att det är dags att nedpriotera den allmänna sjukvården. Och den allmänna skolan. Och äldreomsorgen. För att satsa på kärnan.
Låt oss då leta reda på kärnan. Moderaterna, regeringspartiet, har under två dagar möjligheten att förklara vad kärnan är - på mikronivå, i kommunerna. Försöker de förstå vad som har gått snett - eller möts de för att förnya retoriken för att kunna fortskrida? Ska deras resa fortsätta?
Vår resa kommer vara annorlunda. Det kommer att bli en klassisk bekräftelse av allt som är rätt och riktigt i nationalkaraktären. Det kommer bli en hejdundrande hyllning till de fantastiska livmöjligheterna i det här landet - men bara för de med sann vilja. Och vi är fyllda till bredden av just det.