Uppsnappat på dagens sista seminarie:
Konferensrummet är en uppenbar spillra från 70-talet. Sätena är ljusgröna och såpass nedsuttna att man sjunker ner tills det känns att man sitter på golvet.
Redan i början drar moderatorn en tydlig gräns; inga långa utläggningar om situationen hemma. De hinner inte lyssna. Christina Husmark Persson håller låda om att det är viktigt att understryka att det inte är läkare utan Försäkringskassan som ska avgöra om någon är sjuk, samtidigt som Angeles Bermudez-Svanqvist sitter med uppdragna axlar och blänger ut i rymden.
Förväntar hon sig dumma frågor? Personligen kan jag komma på många. De ligger på en skala från tvetydigt underfundig till uppenbart dryga. Finns det ytterligare planer på att spara pengar genom att införa lagstadgad nepotism på Arbetsförmedlingen? Att du fick 800 000 för att inte arbeta en enda dag – går inte det stick i stäv med arbetslinjen? Och så vidare.
Husmark Persson fortsätter. Återigen är det dags att försvara varför man för exakt samma politik före och efter arbetslöshetskrisen.
Littorin snackar John Maynard Keynes! ”In the long run were all dead" sa han aknyter Littorin och har ett eget uttryck: "In the short run were all alive - det vi gör på kort sikt måste också fungera på lång sikt." Jag fattar verkligen ingenting av hans resonemang, men publiken ler plikttroget.
Littorin vill må bra, går tillbaka till 2006: ”Vi kan inte ha var femte svensk i arbetsför ålder som står utanför” --- det är väl de siffror vi har idag?
”Trots att jag gick i skola på 70-talet så lärde jag mig räkna till slut” – tro på dig själv Littorin! Du har också en imaginär kandidatexamen och en imaginär masterexamen!
Batteriet tar slut i micken! Sven Ottos föredrag mynnar ut i en clowntillställning. "Hallu? Hallu?" Säger han gång på gång. "Hallu? Hallu? Nej? Hallu? Hallu?" Till slut fixar en kvinna micken. "Hallu? Hallu? Tjoho!" Min inre bild av Littorin som en nallebjörn i Per Schlingmanns knä förstärks.
Höjde premierna, sänkte ersättningen, snabbare avtrappning, försvårade inträdet ”det var ju lite livat om det, men det var högst nödvändigt”.
Littorin ”tror att han struntar i” powerpointpresentationen. Vilken Moderat vill se diagram i dessa tider?
Beskriver arbetande som ”vi” – "mindre produktiva än vi andra". Och alla närvarande har ju troligtvis jobb. Så skönt. Passar även på att kalla förtidspensionerade ”gamla griniga gubbar” – de ”svaga”. Mysstämning i lokalen.
Angeles Bermudez-Svanqvist går upp. Det Littorin ser som hotet – allt fler pensioneras – ser hon ganska naturligt som göttigt. Hon är en duktig talare. Hon motiverar. Kanske är det för att hon är den första icke-uttalade moderat (det är i alla fall inte hennes roll nu) som jag sett idag. När hon nämner 650 ny anställningar som behövs inom Arbetsförmedlingen 2010 ser hon bedjande på Sven Otto Littorin, som stirrar ner i bordet.
Ordet ”AMS-trams” kommer igen! Jobbar Littorin in ett ord mot sig själv? En anti-Schlingmann?
När Adriana Lender talar sjukförsäkringar börjar Sven Otto Littorin smsa. Man kan höra när han skickar iväg smsen, då det blir rundgång i mikrofonen. Han kör en erfaren sms-stil; håller mobilen i ramen med vänsterhanden och jobbar frenetiskt med högertummen. Nu skickar han ett sms till. Vi hör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)